Jag hade nog inte kollat upp Michael Wiehes platta "En sång till modet" om det inte hade varit för de artiklar som florerat de senaste dagarna. Allt tjat om Wiehe som anti-demokrat gör ju allt mer intressant. Tur att MUF och Stefan D känner sin så till den grad förorättade. Annars hade jag aldrig stannat upp för att lyssna.
Plattan då? Vasst, argt och rakt till uttrycket. Omatchat rent och polerat i produktionen. Plastorgel och stråkmatta känns inte riktigt cuba-revolutionärt helt enkelt. Men det skiter jag i. Jag ska lyssna igen...
Ett stort tack till MUF och Stefan D.
3 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar