På tåget med min iPhone.

Tåget stod stilla en extra halvtimma. Inte en dålig vardagspaus. Jag vägrar att bli stressad, utan tackar istället förseningsguden för ett tillfälle till lyssnande.

Jag har precis laddat om materialet i iPhonen. Då är det fullt tillåtet att shuffla runt för fullt. I och med förseningen har jag (återigen) insett att:

*Daniel Lanois är bättre än mycket av det han producerat.
*Iron Maiden rockade fetare på "Live After Death"
*Frank Zappa's musik är full av ironi

Tack för det Östgötatrafiken.

Anti-demokraten Wiehe

Jag hade nog inte kollat upp Michael Wiehes platta "En sång till modet" om det inte hade varit för de artiklar som florerat de senaste dagarna. Allt tjat om Wiehe som anti-demokrat gör ju allt mer intressant. Tur att MUF och Stefan D känner sin så till den grad förorättade. Annars hade jag aldrig stannat upp för att lyssna.

Plattan då? Vasst, argt och rakt till uttrycket. Omatchat rent och polerat i produktionen. Plastorgel och stråkmatta känns inte riktigt cuba-revolutionärt helt enkelt. Men det skiter jag i. Jag ska lyssna igen...

Ett stort tack till MUF och Stefan D.